Begagnade mobiltelefoner har seglat upp som ett hett ämne inom hållbarhet. Allt fler konsumenter och företag intresserar sig för att ge äldre mobiler nytt liv i stället för att köpa fabriksnya enheter. Denna utveckling drivs både av miljöhänsyn och ekonomiska incitament.
I den här analysen tittar vi närmare på de aktuella trenderna kring begagnade telefoner, de miljömässiga vinsterna och utmaningarna, relevant statistik om återanvändning och elektronikavfall, vilka möjligheter och hinder som finns för företag, hur konsumenternas beteenden påverkar återbruk samt vilka policyinitiativ inom EU och globalt som formar detta område.
Nuvarande trender: begagnade telefoner på uppgång
Marknaden för begagnade och rekonditionerade mobiltelefoner växer snabbt – både globalt och i Sverige. Enligt färska undersökningar har intresset ökat stadigt; nästan hälften av europeiska konsumenter (46 %) har redan köpt en begagnad smartphone, jämfört med 43 % året innan. Framåtblickande prognoser pekar på en fortsatt expansion. Exempelvis förutspås Europas marknad för rekonditionerad hemelektronik dubbleras i värde mellan 2023 och 2029 (från €15 till 30 miljarder, och enligt Statista kan den globala marknaden för begagnade mobiler fördubblas till 2027 jämfört med 2020. I takt med denna trend ökar även utbudet – många stora aktörer erbjuder idag “certifierat begagnade” telefoner, från elektronikåterförsäljare till mobiloperatörer. I länder som Frankrike är redan var femte telefon i bruk en second hand-enhet, och i Tyskland är siffran ca 18 %, vilket signalerar att det begagnade alternativet håller på att bli mainstream.
Vad ligger bakom denna begagnatboom?
Flera samverkande faktorer driver utvecklingen: För det första har priserna på nya smartphones skjutit i höjden. Flaggskeppsmodeller från ledande tillverkare kan idag kosta över 15 000 kr styck, vilket gör att många konsumenter söker billigare alternativ. En rekonditionerad mobil kan ofta köpas för halva priset av en ny – uppskattningsvis upp till 60 % lägre kostnad – vilket är en stark lockelse för prismedvetna köpare. För det andra spelar miljön en allt större roll. Begagnatköp ses som ett hållbart val eftersom det minskar elektronikavfallet och sparar på naturresurser. Denna ökade miljömedvetenhet gör att konsumenter gärna “väljer hållbara alternativ som minskar elektroniskt avfall och sparar pengar”. Vidare har kvaliteten på rekonditionerade telefoner förbättrats avsevärt de senaste åren. Professionella återförsäljare raderar data, testar enheterna noggrant och byter vid behov ut slitagedelar som batterier eller skärmar. Många erbjuder numera 12–24 månaders garanti på renoverade mobiler, vilket ger köparna ökad trygghet. Sammantaget har begagnade smartphones blivit ett attraktivt alternativ för en växande kundkrets som värdesätter både lägre kostnader och hållbarhet.
Ytterligare en trend är att företag och offentlig sektor börjar få upp ögonen för begagnade telefoner. Operatörer och elektronik kedjor satsar på inbytesprogram och återförsäljning av renoverade mobiler. Exempelvis har Telia, Tele2, Elgiganten m.fl. initiativ där kunder kan lämna in sin gamla lur mot rabatt på en ny. Sådana program ökar utbudet av begagnade enheter på marknaden. Samtidigt ser vi framväxten av nya affärsmodeller såsom leasing av mobiler och “device-as-a-service”, där företag hyr ut telefoner som sedan återtas, rekonditioneras och hyrs ut igen i flera cykler. Den stramare ekonomin i samhället har också gjort sitt – konsumenter med begränsad budget (t.ex. föräldrar som köper mobiler till sina barn) väljer gärna en toppklass-telefon begagnad till bättre pris. Att teknikutvecklingen för smartphones dessutom har mattats av (en två år gammal modell kan idag fungera nästan lika bra som en ny) gör att det inte känns lika nödvändigt för alla att ha senaste modellen. Allt detta pekar mot att begagnade telefoner inte längre är en nisch företeelse, utan en central del av mobilmarknadens framtid.
Miljömässiga vinster och utmaningar
Att återanvända mobiltelefoner i stället för att köpa nya medför betydande miljövinster. Den största vinsten ligger i förlängd livslängd – varje gång en telefon får fortsätta användas minskar behovet att producera en ny enhet. Tillverkningen av smartphones är resurs- och koldioxidintensiv. Flera studier uppskattar att om man använder en redan tillverkad telefon ytterligare 1–2 år i stället för att ersätta den med en ny, sparas omkring 30–50 kg koldioxid. Enligt en EU-undersökning motsvarar klimatbesparingen runt 87 % lägre koldioxidavtryck för en rekonditionerad enhet jämfört med en nyproducerad. Förutom koldioxid sparas också stora mängder råmaterial – uppemot 154 kg råvaror (metaller, mineraler m.m.) kan bevaras för varje smartphone som återanvänds i stället för att tillverkas från scratch. Dessa siffror illustrerar den enorma miljönyttan av återbruk. Faktum är att produktionen av en enda mobiltelefon genererar stora mängder avfall och utsläpp; en källa anger så mycket som ~86 kg avfall per nytillverkad telefon inklusive gruvbrytningsavfall. Genom att köpa begagnat kan man alltså undvika en hel del av detta slöseri. Att minska elektronikavfallet är en central fördel: en begagnad mobil innebär att en mindre enhet hamnar på soptippen eller i förbränningen just nu. Istället för att en fullt fungerande telefon blir e-skrot, får den komma till nytta hos en annan användare – vilket ligger helt i linje med cirkulär ekonomi och en hållbar resurshantering.
Miljövinsterna till trots finns det också utmaningar ur ett miljöperspektiv kopplat till mobiltelefonernas livscykel. En stor utmaning är den enorma mängden elektronikavfall (e-avfall) som genereras globalt varje år. Under 2022 uppgick världens e-avfall till cirka 62 miljoner ton – en siffra som förväntas öka till över 80 miljoner ton per år år 2030 om trenden fortsätter. Mobiltelefoner utgör visserligen en liten del av vikten, men de är väldigt många till antalet och innehåller en cocktail av material som måste tas om hand. Tyvärr är insamlings- och återvinningsgraden låg: bara runt 22 % av globalt e-avfall samlas in formellt för återvinning. I EU rapporteras specifikt att mindre än 5 % av alla uttjänta mobiltelefoner samlas in – resten blir liggande i byrålådor eller kastas bort. Det uppskattas att över 700 miljoner gamla mobiltelefoner ligger oanvända och “hibernerar” i EU-hushåll. Detta är förlorade möjligheter ur miljösynpunkt: varje telefon som samlar damm hade kunnat återanvändas eller åtminstone materialåtervinnas. En utmaning är alltså att få tillbaka fler enheter in i kretsloppet. Myndigheter försöker nu hitta sätt att uppmuntra folk att lämna in gamla mobiler, till exempel genom pant- eller bonussystem.
En annan miljörelaterad utmaning är att om återanvändning inte sker kan telefonerna till slut hamna på soptippar eller exporteras som skrot till länder med bristfällig avfallshantering. I värsta fall plockas de isär under primitiva förhållanden, vilket kan sprida tungmetaller och farliga ämnen i miljön. Att förbättra den säkra återvinningen av mobiler när de väl är förbrukade är således kritiskt – återbruk och återvinning måste gå hand i hand. Vidare ställer den snabba tekniska utvecklingen krav: äldre telefoner får kortare mjukvarusupport och sämre batterikapacitet, vilket kan utgöra ett hinder för att använda dem riktigt länge. Dock ska sägas att många av dessa problem går att lösa genom reparation (t.ex. batteribyte) och uppgraderingar, särskilt i och med nya lagkrav på bättre reparerbarhet (mer om det nedan). Sammanfattningsvis överväger de miljömässiga vinsterna klart – varje extra livscykel för en telefon innebär sparade utsläpp och resurser – men för att realisera hela nyttan krävs att samhället hanterar utmaningarna kring insamling, reparation och slutligen återvinning av våra mobiltelefoner.
Statistik: återanvändning, e-avfall och konsumtionsmönster
För att förstå omfattningen av mobiltelefonernas kretslopp är det värt att titta på några nyckeltal. Elektronikavfallet har redan nämnts – globalt 62 miljoner ton (2022) – vilket motsvarar ungefär 7,6 kg per människa på jorden. I snitt äger idag majoriteten av världens befolkning en mobiltelefon, och livscyklerna för dessa enheter påverkar avfallsberget. En häpnadsväckande siffra är att över 5 miljarder mobiltelefoner globalt uppskattas ligga oanvända i skrivbordslådor. Bara inom EU är det som sagt 700 miljoner telefoner på drift som vare sig används eller återvinns. Att så många mobiler blir liggande “döda” indikerar vilken stor potential det finns att öka återbruket: EU-kommissionen menar att det i genomsnitt finns nästan två övergivna telefoner per EU-medborgare som bara väntar på att samlas in. Dessa innehåller värdefulla material som guld, kobolt, jordartsmetaller m.m. som skulle kunna återvinnas istället för att utvinnas på nytt.
Sett till konsumtionsmönster har beteendet runt mobilinköp förändrats över tid. Under 2010-talet var det vanligt att både privatpersoner och företag bytte ut sina telefoner vartannat år (ofta i takt med operatörernas 24-månaders abonnemang). En studie i Sverige 2014 visade t.ex. att 46 % av organisationerna bytte ut personalens mobiler minst vartannat år. Denna frekventa omsättning ledde till att många fullt fungerande, relativt moderna telefoner pensionerades i förtid – i samma studie angav 65 % av företagen att de antingen skrotade eller lade undan dessa utbytta mobiler, medan endast 7 % gick till återanvändning. På senare år tycks dock utbytescyklerna ha förlängts något. Konsumenter behåller sina telefoner längre än förr, delvis för att prestandabehoven inte ökar lika snabbt och delvis för att nya modeller är dyrare investeringar. EU:s nya ekodesignregler siktar på att öka den genomsnittliga användningstiden för en smartphone från ~3 år till över 4 år framöver. I Sverige säljs ändå omkring 4 miljoner nya mobiltelefoner varje år trots att 97 % av befolkningen redan äger minst en – vilket antyder hur ofta många köper nytt. Den positiva trenden är att en växande andel av dessa köp nu utgörs av begagnade enheter istället för splitternya.
Hur stor del av marknaden utgör begagnat idag? Data visar att 2024 ökade den globala försäljningen av begagnade smartphones med cirka 5 % jämfört med året innan, trots att den totala nyförsäljningen hade en mer blygsam tillväxt. Detta tyder på att andrahandssegmentet växer snabbare än primärmarknaden. I Europa har 46 % av konsumenterna redan någon gång köpt en begagnad smartphone, och 55 % uppger att de kan tänka sig att göra det i framtiden – en andel som ökar år för år. Särskilt i Västeuropa står begagnat starkt: som nämnts är 20 % av alla mobiler i bruk i Frankrike nu second hand, och över hälften av franska och tyska konsumenter planerar aktivt att välja en rekonditionerad enhet nästa gång de byter telefon. Dessa siffror indikerar ett skifte i konsumtionsmönster mot att se en begagnad telefon som ett likvärdigt alternativ till en ny.
Det finns även intressanta statistik kring vilka telefoner som återanvänds mest. Premiumsegmentet dominerar andrahandsmarknaden – exempelvis stod Apple för 56 % av alla sålda begagnade smartphones globalt under 2024 (en ökning från 51 % 2023). Samsungs andel var ca 24 %, medan övriga tillverkare delade på resten. Detta speglar att dyrare telefoner (framförallt iPhone-modeller) behåller ett högt andrahandsvärde och oftare cirkulerar vidare till nya användare, jämfört med många billigare Android-mobiler som kanske inte anses värda att rekonditionera i samma utsträckning. Således är det främst högkvalitativa smartphones som driver återbruksstatistiken. Det är också värt att notera att medelpriset globalt för en rekonditionerad smartphone låg runt $394 (cirka 4 300 kr) år 2024 – vilket är avsevärt lägre än genomsnittspriset för en ny high-end telefon. All statistik pekar mot ett tydligt mönster: återanvändning av mobiler ökar i omfattning, men det finns fortfarande enorm potential kvar med tanke på alla de enheter som idag blir liggande outnyttjade.
Företagsperspektivet: möjligheter och hinder
För företag öppnar trenden med begagnade mobiltelefoner upp både nya möjligheter och vissa utmaningar. En rad branscher berörs – från IT-återvinnare och rekonditioneringsfirmor, till mobiloperatörer, elektronikhandlare och företag som leasar ut utrustning. Här går vi igenom några viktiga möjligheter respektive hinder för aktörer som vill satsa på återbruk av telefoner.
Möjligheter för företag
- Nya affärsmodeller och intäktskällor: Den växande efterfrågan på begagnade mobiler innebär en lukrativ marknad att tjäna pengar på. Uppskalade rekonditioneringscenter, e-handelsplattformar för begagnat och buy-back-program hos operatörer är exempel på affärsmodeller som blomstrar. Prognoser om en dubblering av marknadsvärdet inom några år gör att företag som positionerar sig rätt nu kan skörda stora vinster på sikt.
- Kundlojalitet och helhetserbjudanden: Genom att erbjuda inbyte av gamla telefoner mot rabatt på nya (eller renoverade) enheter kan företag både locka prismedvetna kunder och säkra en återkommande enhetscirkulation. Till exempel tar Apple, Samsung med flera emot gamla telefoner vid köp av nytt – vilket både stimulerar försäljning och ger dem kontroll över begagnatflödet (de kan sedan själva sälja rekonditionerade modeller vidare). Sådana helhetserbjudanden ökar kundlojaliteten och uppmuntrar kunder att komma tillbaka istället för att byta märke.
- Kostnadsbesparing och CSR för företagskunder: Många organisationer och företag ser ekonomiska och hållbara fördelar med att köpa rekonditionerade telefoner till sin personal istället för nya. Priset är lägre och man kan ändå få moderna smartphones med garanti. Företag som upphandlar begagnade IT-enheter kan spara betydande belopp, samtidigt som de uppfyller sina egna hållbarhetsmål (CSR). Offentliga verksamheter med tighta budgetar kan också dra nytta av begagnat för att få mer för skattemedlen.
- Leasing och återvinningstjänster: En växande möjlighet är att erbjuda leasing av mobiltelefoner eller “device-as-a-service”. Här betalar kunden (t.ex. ett företag) en månatlig avgift för telefonerna, och leverantören tar tillbaka enheterna efter avtalstiden, renoverar dem och leasar ut igen eller säljer vidare. Detta skapar en cirkulär loop där en telefon kan generera intäkter flera gånger om under sin livslängd. Flera teknikföretag utvecklar nu sådana cirkulära tjänster för elektronik.
- Förbättrad hållbarhetsprofil: Att arbeta med återbruk ger företag ett grönare rykte. Det blir allt viktigare för varumärken att kunna visa att de bidrar till cirkulär ekonomi och minskat avfall. Ett företag som aktivt återanvänder och förlänger livet på elektronik kan marknadsföra detta som ett unikt säljargument. Detta kan attrahera miljömedvetna kunder och investerare. Som exempel profilerar sig vissa IT-återbruksspecialister i Sverige (t.ex. Inrego, Foxway m.fl.) som partners som hjälper andra företag att nå sina hållbarhetsmål genom återanvändning av utrustning.
Hinder och utmaningar för företag
- Tillgång på begagnade enheter: För att driva en framgångsrik återbruksverksamhet behövs en stadig ström av insamlade använda telefoner. Ett stort hinder är just att få konsumenter och företag att lämna ifrån sig sina gamla mobiler istället för att låta dem samla damm. Som nämnts behåller 37 % av européerna sina gamla smartphones “för säkerhets skull” istället för att sälja dem. Företag kan behöva erbjuda starkare incitament (t.ex. högre inbytesvärden, smidigare inlämning via post, eller pant på telefoner) för att öka inflödet. Utan ett bra system riskerar man bristsituationer på populära modeller, vilket faktiskt redan har märkts – efterfrågan på nyare begagnade iPhones är så hög att det uppstått viss leveransbrist på dem i sekundärmarknaden.
- Dataintegritet och säkerhet: Innan en begagnad telefon kan säljas vidare måste all tidigare data rensas på ett tillförlitligt sätt. Företag som hanterar återtagna mobiler måste investera i säkra raderingsverktyg och rutiner för att garantera kundernas integritet. Särskilt företag som tar hand om företagsmobiler kan möta höga krav – de gamla enheterna kan innehålla känslig företagsinformation som absolut inte får hamna på villovägar. Certifierad dataradering och spårbarhet blir därför ett måste, vilket kan vara ett hinder för mindre aktörer som saknar kompetensen.
- Reparations- och renoveringskostnader: Att rekonditionera en telefon innebär arbete och ibland byte av delar. Vissa modeller är dock svåra och dyra att reparera, exempelvis om batteriet är fastlimmat eller om reservdelar inte finns lätt tillgängliga. Om tillverkare inte tillhandahåller prisvärda reservdelar kan kostnaden för att laga en skadad begagnad enhet bli för hög, så att den inte blir lönsam att sälja vidare. Företag inom återbruk har länge påpekat problem med begränsad tillgång på reservdelar och reparationsinformation. (Här kan kommande “Right to Repair”-lagar förbättra situationen, men historiskt har det varit ett hinder.)
- Kvalitetskontroll och garantiåtaganden: För att vinna kundernas förtroende måste återförsäljare erbjuda garanti på begagnade telefoner och se till att produkterna håller måttet. Detta kräver rigorösa tester av batterihälsa, kameror, sensorer etc., och en sortering av enheterna i olika kvalitetsklasser (Grade A, B, C beroende på slitage). Det är en utmaning att upprätthålla konsekvent kvalitet när källmaterialet (insamlande mobiler) kan variera stort i skick. Företaget behöver också kalkylera med garantiärenden och eventuella returer om en begagnad lur skulle gå sönder. Detta är en helt annan typ av verksamhet än att sälja nya fabriksgaranterade varor och kan avskräcka vissa traditionella återförsäljare från att ge sig in i det utan specialistpartners.
- Konkurrens och prispress: Om nyförsäljningen av mobiler saktar ned kan tillverkarna själva sänka priser eller erbjuda aggressiva inbyteskampanjer för att locka kunder, vilket kan pressa marginalerna på begagnat. Dessutom dyker det upp många aktörer i begagnat-segmentet nu, allt från stora internationella plattformar till små lokala butiker, vilket gör konkurrensen hård. Företag som inte kan effektivisera sin rekonditioneringsprocess kan få svårt att konkurrera prismässigt om andra kan sälja likvärdiga begagnade modeller billigare.
- Tillverkarrestriktioner: I vissa fall har smartphonetillverkare implementerat tekniska hinder som påverkar tredjeparts-reparationer och återbruk. Exempelvis kan byte av vissa komponenter leda till varningsmeddelanden (t.ex. “ej äkta skärm/batteri” i iPhone efter obehörigt byte), eller funktioner som True Tone kan sluta fungera om inte bytet gjorts via auktoriserad service. Sådana åtgärder kan försvåra för oberoende rekonditionerare och höja kostnaderna, vilket utgör ett hinder. Dock börjar detta motverkas av lagstiftning som kräver mer öppenhet kring reparation (se policy-sektionen).
Trots hindren är trenden tydlig: fler företag ser värdet i en cirkulär affärsmodell för mobiler och innovationstakten är hög för att lösa utmaningarna. De aktörer som lyckas effektivisera insamling, renovering och försäljning av begagnade telefoner kan dels göra en god affär, dels bidra väsentligt till en mer hållbar elektronikbransch.
Konsumentbeteenden: drivkrafter och barriärer för återbruk
Konsumenternas attityder och vanor är avgörande för hur väl återbruk av mobiltelefoner slår igenom. Vad är det som får en kund att välja en begagnad mobil – eller att låta bli? Här bryter vi ned de viktigaste drivkrafterna och hindren för återbruk ur konsumentens perspektiv.
Drivkrafter hos konsumenter
- Ekonomisk besparing: Den mest uppenbara motivationen är pengar. En stor majoritet av konsumenter anger att det är det lägre priset som lockar dem till att köpa en begagnad smartphone – i en europeisk undersökning uppgav i genomsnitt 66 % av köparna priset som främsta skäl. Det är inte svårt att förstå varför: att få en premiumtelefon för kanske halva nypriset är ett starkt argument för många hushåll. Särskilt i tider av ekonomisk osäkerhet eller för grupper som ungdomar och föräldrar med flera barn, blir begagnatalternativet ett sätt att få mer för pengarna utan att behöva välja en lågprestanda-modell. Som en svensk återförsäljare uttrycker det, en rekonditionerad mobil kan ge “en telefon i toppklass till ett bra pris”, vilket gör det till ett smart val för många.
- Miljömedvetenhet och etiska skäl: En växande andel konsumenter motiveras av hållbarhet. Omkring 35 % av européerna som köper begagnat anger de ekologiska fördelarna som en drivande orsak. Man vill minska sitt klimatavtryck och inte bidra till onödigt avfall. För personer med stark miljöprofil kan det kännas betydligt bättre att återanvända en befintlig telefon än att efterfråga en nytillverkad som kräver utvinning av sällsynta metaller och energiintensiv produktion. En del konsumenter värnar också om de sociala aspekterna – mindre efterfrågan på nya prylar kan indirekt betyda mindre gruvdrift under dåliga arbetsvillkor och mindre e-sopor som hamnar i utvecklingsländer. Att “rädda världen litegrann – börja med din mobiltelefon” som en miljöbloggare uttryckte det, speglar känslan hos många att personliga val i teknikinköp kan göra skillnad.
- Tillgång till premiumprodukter: Begagnade marknaden ger vissa konsumenter chansen att äga modeller som annars hade varit för dyra. Cirka en tredjedel (33 %) av de tillfrågade i Europa såg köp av rekonditionerad mobil som ett sätt att få tag på en lyxigare telefon eller ett favoritmärke som de inte haft råd med som ny. Till exempel kanske någon alltid velat ha en iPhone Pro eller en Galaxy S Ultra men inte kunnat motivera nypriset – på andrahandsmarknaden efter något år kan dessa finnas till betydligt lägre kostnad. Återbruk kan således fungera som en slags “demokratisering” av high-end teknik.
- Minskad fixering vid det senaste: Det psykologiska i att alltid behöva senaste modellen har tonats ned hos vissa konsumentgrupper. I takt med att uppgraderingarna mellan generationer blivit mer marginella (och att telefoner håller hög kvalitet längre) är många användare nöjda så länge telefonen “bara funkar” för deras behov. Undersökningar och branschexperter har noterat ett skifte där fler konsumenter inte längre känner samma krav på att ha det allra senaste. Detta öppnar för att man gärna köper en ett eller två år gammal modell begagnad utan att känna att man missar något viktigt. Trenden att folk byter telefon mer sällan hänger ihop med denna attitydförändring.
- Enkel tillgång och trygghet: Tidigare kunde det vara krångligt att hitta en bra begagnad mobil – man var hänvisad till osäkra privatannonser. Idag är utbudet mer lättillgängligt och tryggare genom etablerade kanaler (webbshoppar, operatörer, butiker som säljer rekonditionerade). När konsumenterna vet att de kan få garanti, öppet köp och nyköpsliknande villkor även på begagnat, sänks tröskeln avsevärt. Exempelvis föredrar nästan 30 % av européerna numera att köpa sina begagnade telefoner via just sin teleoperatör, eftersom de litar på kvaliteten och de längre garantier som erbjuds. Ökad professionalisering av branschen motiverar fler att välja begagnat då det inte längre känns som “riskfyllt lotteri” utan snarare ett normalt köp med konsumentskydd.
Hinder och barriärer hos konsumenter
- Strävan efter det nyaste och status: En stark motkraft mot återbruk är helt enkelt konsumenternas sug efter nya prylar. Många teknikintresserade vill ha senaste modellen av prestige-skäl eller för att få de allra nyaste funktionerna. Att ha den senaste iPhonen eller Galaxy kan vara en statusmarkör. Den kulturella trenden att lanseringar av nya modeller hajpas varje år bidrar till FOMO (fear of missing out) – en känsla av att man går miste om något om man inte uppgraderar. För vissa kan tanken att köpa en “gammal” modell (även om den bara är ett år gammal) ta emot, då man alltid vill ligga i framkant. Denna konsumtionskultur, präglad av snabb teknisk omsättning, är kanske det största hindret för att normalisera återbruk fullt ut.
- Tveksamhet kring kvalitet och livslängd: Även om kvalitén på rekonditionerade mobiler generellt är hög idag, hyser en del konsumenter fortfarande farhågor. Man kanske är orolig för att batteriet är utslitet, att telefonen tappats i golvet tidigare eller att något snart kommer gå sönder. Minnet av att begagnade elektronikvaror förr ofta såldes “i befintligt skick utan garanti” sitter kvar hos vissa. Dock försöker branschen möta detta genom att som sagt erbjuda garantier (vilket 28 % av kunderna säger sig värdesätta högt vid begagnatköp) och tydlig information om enhetens skick. I Sverige byter många rekonditionerare rutinmässigt ut batteriet på begagnade telefoner de säljer för att ge längre liv – men konsumenten behöver bli medveten om det för att oron ska släppa. Över tid, i takt med goda erfarenheter, bör detta hinder minska ytterligare.
- Begränsade uppdateringar och support: En del användare tvekar att köpa en äldre modell eftersom den kan vara närmare slutet av sin programvarusupport. Till exempel slutar Android- och iOS-enheter efter ett visst antal år att få de senaste uppdateringarna av operativsystemet och säkerhetsfixar. En konsument som köper en 3–4 år gammal telefon kan behöva byta den tidigare än om hen köpt en sprillans ny modell, på grund av mjukvaruåldring. Denna aspekt kan avskräcka dem som vill ha lång sikt på sin investering. Även här hjälper dock ökad transparens – exempelvis att återförsäljaren upplyser om hur länge modellen förväntas få uppdateringar framåt, så att köparen kan ta ställning.
- Misstro och okännedom: Trots att möjligheterna att köpa begagnat är större än någonsin, känner kanske inte alla konsumenter till det. Vissa kanske inte litar på att en använd telefon är “som utlovat”. Man kan också vara osäker på var man säkert köper begagnat – om man inte känner till de seriösa aktörerna finns en rädsla att bli lurad av privatpersoner eller oseriösa handlare. Det kan finnas föreställningar om att en begagnad mobil kan vara stulen eller komma utan tillbehör. Dock har branschen här gjort framsteg; exempelvis garanterar många företag att alla deras begagnade mobiler är ursprungskontrollerade via operatörer för att undvika stöldgods. Allt eftersom kunskapen sprids om att det finns etablerade, trygga alternativ, bör även denna tröskel minska.
- Gammal vana att behålla som reserv: Som tidigare nämnt är ett intressant hinder fenomenet att folk sparar sin gamla mobil “utifall att”. Istället för att sälja eller ge bort den när de köpt en ny, hamnar den i byrålådan. Många tänker att det kan vara bra att ha en extra telefon om den nya går sönder eller tappas bort. I praktiken används dessa reservtelefoner sällan, men de blockeras därmed från att komma någon annan till nytta. Detta beteende – sprungit ur kanske en blandning av bekvämlighet och sentimentala skäl – utgör en barriär för cirkulationen av begagnade enheter. Informationskampanjer och incitament behövs för att uppmuntra folk att istället lämna in de avlagda lurarna till återbruk.
Sammanfattningsvis finns det tydliga positiva drivkrafter bland konsumenterna för återbruk av mobiler, framför allt kostnadsbesparing och miljöhänsyn, som blir allt starkare. Samtidigt lever en del mentala hinder kvar kring status, kvalitet och vanemönster. Men i takt med att fler får bra erfarenheter av att köpa begagnat och att det sociala stigmat minskar (det börjar bli “smart” snarare än “fattigt” att köpa begagnat), lär konsumtionsbeteendet fortsätta skifta mot ökat återbruk.
Policy och lagstiftning – EU och globalt
Både inom EU och globalt pågår flera initiativ för att främja en mer cirkulär hantering av elektronik, däribland mobiltelefoner. Policyramverk och lagar kan ha stor påverkan på hur lätt (eller svårt) det är att återanvända och reparera telefoner. Här är några viktiga åtgärder och förslag:
- EU:s ekodesign-krav för smartphones (2025): EU har antagit nya ekodesign- och energimärkningskrav som börjar gälla för smarta telefoner och surfplattor från den 20 juni 2025. Dessa regler fokuserar på att förlänga produkternas livslängd genom bättre reparerbarhet, uppgraderingsbarhet och batteriprestanda. Tanken är att tillverkare måste konstruera telefoner som håller längre och är enklare att fixa. Konkreta åtgärder inkluderar sannolikt krav på att reservdelar (som batterier, skärmar m.m.) ska finnas tillgängliga under flera år, att programvaruuppdateringar tillhandahålls under en viss minimitid, och att telefonerna ska tåla ett visst antal batteriladdningscykler utan att kapaciteten försämras alltför mycket. En konsekvens EU-kommissionen förväntar sig är att genomsnittliga användningstiden per smartphone ökar markant – från cirka 3 år till 4,1 år för en medeltelefon – vilket skulle innebära mindre nykonsumtion och därmed mindre avfall. För återbruksmarknaden är detta positivt: längre hållbara modeller innebär att de kan byta ägare fler gånger.
- Utbytbart batteri – ny EU-förordning: I juli 2023 klubbade EU igenom en ny batteriförordning som bland annat innehåller ett krav på “readily removable and replaceable” batterier i små elektronikprodukter, inklusive smartphones. Det innebär att senast år 2027 måste mobiltelefoner som säljs inom EU vara utformade så att konsumenter enkelt själva (eller med vanlig verktygshjälp) kan byta ut batteriet. Detta är en omvälvande förändring eftersom de flesta moderna mobiler idag har inbyggda batterier som kräver specialkunskap att byta. Effekten av denna lag blir sannolikt att telefonernas livslängd kan förlängas betydligt – batteriet är ofta den första komponent som sviktar, och om det blir trivialt att ersätta det ökar chanserna att enheten används längre istället för att kasseras p.g.a. dålig batteritid. EU-parlamentet betonade att sådana regler kan rädda miljontals telefoner från att hamna på tippen. För konsumenterna innebär det också ekonomisk vinning att kunna byta batteri själv för några hundralappar istället för att köpa en ny mobil för flera tusen.
- “Right to Repair” – reparationsrätt för konsumenter: EU har under 2022–2024 arbetat fram ett initiativ för att stärka konsumenternas rätt att få sina varor reparerade. I slutet av 2023 nåddes en politisk överenskommelse om en kommande “rätt till reparation”-lagstiftning. Även om detaljutformningen återstår att se, handlar det om att göra reparation till ett enklare och mer förmånligt alternativ än idag. Det kan inkludera krav på tillverkare att erbjuda reparation (framför utbyte) under garantitiden om kostnaden är likvärdig, och att efter garantitidens slut tillhandahålla service eller delar under ett visst antal år. Vissa förslag talar om upp till 5–10 år av tillgång till reservdelar för elektronikprodukter. Man vill också göra det lättare för oberoende verkstäder att verka, genom att producenter måste dela med sig av reparationsmanualer och inte hindra tredjeparts-reservdelar. För mobiltelefoner skulle en stark rätt-till-reparation innebära att konsumenten både under och efter garanti kan få sin enhet fixad till rimlig kostnad, vilket i längden stödjer återbruk (eftersom fler trasiga telefoner repareras och kan säljas vidare istället för att kasseras). En EU-undersökning visade att 79 % av medborgarna hellre reparerar sina prylar än köper nytt, om de får möjlighet, så det finns folkligt stöd för detta.
- Utökat producentansvar och insamlingsmål: Inom ramen för EU:s WEEE-direktiv (Waste Electrical and Electronic Equipment) ställs redan krav på producentansvar – att tillverkare/importörer ska ta hand om elektronik som nått slutet av sin livslängd. Men insamlingsmålen för småelektronik är låga och uppfylls inte alltid. EU-kommissionen antog i oktober 2023 en rekommendation till medlemsländerna om att vidta extra åtgärder för att få in fler använda mobiler och annan småelektronik. Där nämns åtgärder som deposition/pantsystem, värdekuponger vid inlämning, förbetalda returpaket för att skicka in gamla mobiler per post, och ökat samarbete mellan elektronikåterförsäljare och återbruksorganisationer. Målet är att tömma hushållens lådor på de hundratals miljoner “vilande” telefonerna och antingen återanvända dem eller materialåtervinna dem. För företagen kan sådana initiativ betyda både fler enheter att återbruka (ökad råvarutillgång för begagnatmarknaden) och eventuellt nya skyldigheter att finansiera eller organisera insamling. I Sverige har man diskuterat att införa mobilpant liknande pant på flaskor, men branschföreträdare har invänt att det kanske är bättre med tydligare producentansvar och frivilliga insamlingskampanjer. Dessa policybeslut kommer att påverka hur lätt det blir att få kretsloppet att fungera i praktiken.
- Nationella initiativ och globala avtal: Utöver EU:s gemensamma lagsteg tar vissa länder egna initiativ. Frankrike införde 2021 en “reparationsindex” som kräver att smartphones (och vissa andra produkter) märks med ett betyg för hur reparerbara de är – detta pressar tillverkare att designa mer reparationsvänligt för att slippa låga betyg i butik. I Sverige valde man för några år sedan att sänka momsen på reparation av bl.a. mobiltelefoner från 25 % till 12 % (och ett tag ända ner till 6 %) för att göra det billigare att laga än att köpa nytt. Även om denna momssänkning delvis drogs tillbaka 2023, visar den viljan att använda skattesystemet för att främja hållbar konsumtion. På global nivå finns Baselkonventionen som reglerar export av farligt avfall – sedan 2019 har man skärpt reglerna för e-avfall för att hindra rika länder från att skeppa elektronikskrot till utvecklingsländer. Detta för att motverka de miljöproblem som uppstår vid okontrollerad skrotning utomlands. Dessutom finns internationella kampanjer som International E-Waste Day och FN-initiativ för att höja återvinningsgraden. Även i USA händer saker: flera delstater (t.ex. New York) har antagit egna lagar om rätt till reparation av elektronik, och federalt diskuteras liknande förslag. Sammantaget rör sig policylandskapet mot att underlätta återbruk och reparation samt att göra producenter mer ansvariga för produkternas hela livscykel.
Slutsats
Analysen av begagnade mobiltelefoner ur ett hållbarhetsperspektiv visar på en tydlig riktning: cirkulär användning av smartphones är på frammarsch. Trenderna talar sitt språk – konsumenter och företag omfamnar i allt högre grad återanvändning, drivna av både ekonomiska besparingar och en växande miljömedvetenhet. Vinsterna för miljön är substantiella när livslängden förlängs, i form av sparade koldioxidutsläpp, resurser och minskat elektronikavfall. Samtidigt återstår utmaningar som behöver adresseras, såsom låga insamlingsnivåer och kulturella vanor kring ständiga uppgraderingar.
För företag erbjuder den begagnade marknaden nya affärsmöjligheter och en chans till grön omställning, men det kräver investeringar i kvalitetssäkring, logistik och kundförtroende. Konsumenterna å sin sida börjar vänja sig vid tanken att en begagnad mobil kan vara det smarta valet – men för att fler ska ta steget krävs fortsatt arbete med att öka tryggheten och medvetenheten, samt att tillverkarna designar produkter som lämpar sig för återbruk.
Policys och lagstiftning – särskilt inom EU – är på väg att skapa bättre förutsättningar än någonsin för en cirkulär ekonomi kring mobiler. Krav på längre hållbarhet och reparerbarhet kommer successivt att minska de tekniska hindren för återanvändning. Om dessa initiativ genomförs väl, i kombination med konsumenternas beteendeförändringar, kan vi få se en framtid där en mobiltelefon har flera liv hos olika ägare innan den slutligen går till återvinning.
Sammanfattningsvis står det klart att begagnade mobiltelefoner spelar en nyckelroll för hållbarhet i teknikbranschen. Genom att återbruka mera och slänga mindre kan både konsumenter och företag spara pengar, driva innovation och samtidigt göra en konkret insats för miljön. Den pågående utvecklingen är lovande – men det krävs fortsatt engagemang och samarbete mellan alla parter för att verkligen realisera den cirkulära visionen för våra älskade smartphones. Det är en utmaning vi har allt att vinna på att anta, för både planetens och plånbokens skull.
Källor:
